Not quite

Din solbrända arm så självklar på mitt ryggstöd. Vilar och väntar. Skyddar. De långa ljusa hårstråna ligger platta över den solkyssta huden. Du pratar högt och tydligt. Snubblar kanske ibland på orden, men det gör du nästan alltid när du blir uppspelt av det du pratar om. Jag stod länge och lockade mitt hår som blivit sådär långt igen. Långt och blont. Solen har lämnat sina spår även där. Sedan satt jag länge länge och sminkade mitt fräkniga ansikte. Lekte med färg och skimmer. Försökte trolla fram något särskilt ur de redan befintliga dragen. När vi möttes i dörren var du nervös. Jag såg det på din hållning. Den slokar nästan alltid då. Som att du inte riktigt vill sträcka ut dig i din fulla längd. Som att det skulle göra det hela ännu värre. Sedan är det som att din ton i rösten förändras. Du låter aldrig så naken, så ärlig och så genuin som när du blir nervös. Det är något jag lärt mig. Det och att du sällan vågar titta mig i ögonen en längre stund. Du är alltid först med att vika undan blicken.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>