Älskling

Jag har planerat att tatuera in en ros mellan brösten. Den ska sträcka sig en bit ned över magen, med vassa taggar och tunna, sköra blad. Jag vill att du ska veta det. Du trodde nog aldrig att jag skulle våga. Ja, inte bara tatuera mig, utan även våga andra saker. Livet till exempel. Leva. I din fantasi skulle jag nog brytas ned i molekyler den där dagen då du gjorde slut. Du trodde nog att jag aldrig skulle våga leva varken med eller utan dig.

Jag minns den dagen då vi gjorde slut. Vi satt på din säng i timmar och försökte laga varandra igen, fastän allt vi gjort den helgen var att ta sönder varandra. Bit för bit plockade vi isär allt det som tidigare varit vi. Kvar fanns bara fragment, nästan som två skal av två forna personer och ett förhållande som gått i kras. Vi försökte försökte försökte limma ihop vårt förhållande som något år innan varit allt. Men så satt vi där på sängkanten och bara tittade på varandra, vi som brukade vara varandras allt var plötsligt inte längre det. Och då var det som att vi båda insåg, med blicken fäst på den där andra personen som vi älskat och älskat så innerligt och hårt, att det var slut.

I din fantasi var jag nog en sådan person som gick sönder vid minsta lilla beröring. Skadad redan från början då vi träffades. Och hur mycket du än försökte lappa och laga så blev jag aldrig hel. Du önskade nog att du skulle kunna sy ihop de där spretiga delarna av mig som flera år tidigare gått isär. Men älskade du, det funkar inte så. Och jag, jag var aldrig bräcklig. Jag vågade alltid. Även om åren innan dig och med dig gjorde mig lite kantstött så var jag aldrig särskilt svag. Men vi bröt ned varandra, du och jag. De där sista månaderna tillsammans var inte bra. Vi visste nog det, både två. Men när man älskar någon vill man inte inse en sådan sak. Då går man istället och köper en dyr parfym till den andra och överraskar med godis fastän man vet att de redan är försent för att den andra redan bestämt sig. Han vill göra slut och då spelar en påse godis ingen roll och inte heller en dyr märkesparfym som luktar blommor.

Det har gått några år nu. Jag har blivit någon annan. Det har du förmodligen också. Jag blev en sådan som vågar säga ifrån, som har framtidsvisioner, som jobbar hårt. Jag vågar bjuda på mig själv numera, även i större sammanhang. Vågar visa mig stark men vågar också visa mig svag. Jag vågar tacka ja till nya, främmande saker. Jag vågar tacka nej till annat som jag inte vill göra. Jag blev helt enkelt någon annan. Du skulle kanske inte ens känna igen mig.

Du trodde nog aldrig att jag skulle våga leva. Jag tror jag insåg det när jag en dag tittade dig i ögonen och du inte längre var där. Du var förändrad. Där och då insåg jag att även jag var förändrad. Jag var inte längre samma tjej som du blev kär i, liksom du inte var samma kille som jag blev kär i. Tiden tar ut sin rätt, det gör den alltid. Så vårt avslut var nog mer eller mindre ofrånkomligt. Jag har planerat att tatuera in en ros mellan brösten. Den ska sträcka sig en bit ned över magen, med vassa taggar och tunna, sköra blad. Jag vill bara att du ska veta det.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>