Boys boys boys

”Varför lät du mig tro att du var kär i mig?” frågade jag med ryggen vänd mot honom. Det var lättare att forma de orden när han inte längre kunde se mig i ögonen. Han sög länge på sin cigarett. Blåste ut röken framför sig. Den virvlade ut som ett moln. Rörde sig så långsamt. ”Vadå lät dig tro?” svarade han sedan med viss förvåning i rösten. Tårarna steg i ögonen. Jag såg knappt mina händer framför mig. Jag ville berätta för honom hur han sårat mig. Hur han fick mig att tro att det här, mellan oss, var på riktigt. Jag ville berätta hur jävla ont det gjorde när jag fick reda på att det inte var det. Och att vi i själva verket bara var på låtsas.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>