Bloodshot

För man kan sitta i Humlegården med en allra bästa vän och äta sushi i flera timmar och ångesten gör sig ändå påmind i bröstet. Den slutar liksom aldrig att fladdra och hittar alltid in genom nya glipor och hål. Det spelar ingen roll hur mycket man pratar om den eller hur mycket eller lite utrymme den får. Den tar ändå allt och pockar ständigt på efter mer uppmärksamhet. För man kan sitta i Humlegården med en allra bästa vän och äta sushi i flera timmar och ändå vara till bredden fylld av ångest. För sådan är den, ångesten. Den tar allt man har utan att någonsin fråga om lov.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>