Tårarna i halsen

Föll för dig
en kväll i oktober
Du kröp tätt intill mig
och viskade i mitt öra
Föll för dig
en morgon i november
Du satte dig nyduschad
på min sängkant
och jag ville aldrig någonsin att du skulle gå
Föll för dig varje morgon
föll för dig varje kväll
Faller visst för dig i all evighet

Jag kan låta mätaren gå

Vi satt i din pappas bil på väg mot Arlanda. Jag minns att du flätade samman dina fingrar med mina i baksätet och jag minns att jag lät dig fastän jag egentligen inte ville. Jag svalde gråten som fastnade någonstans i halsen som en oidentifierad klump och tittade ut genom fönstret. Såg kilometer av bara skog, ni vet vägen till Arlanda från centrala Stockholm. För där satt jag, i baksätet av en bil, med killen jag varit tillsammans med i nästan 3 år och undrade om jag fortfarande kär. För det kändes inte längre så. Du sa något och jag mumlade fram ett svar. Och nu önskar jag att du aldrig någonsin ska behöva läsa den här texten.