Vi måste få ett lyckligare slut

Vi går genom ett sömnigt Stockholm när han frågar ”vill du prata om vad som hänt i veckan?”. Jag tvekar men berättar sedan. Då tar han min hand som att det vore det mest naturliga i hela vida världen. Han fortsätter att krama den tills värmen från hans hand bosatt sig i min. Tills värmen från hans kropp smittat av sig på min. Och fan vad jag uppskattar honom för det.

No one’s gonna love you

Jag sitter i omklädningsrummet på gymmet inne i stan när det händer. Det var ganska länge sedan nu. Pulsen ökar, hjärtat skenar. Tunnelseende och svårt att andas. Sådan är min ångest. Den kommer ofta krypandes, slingrar sig in i kroppen, kramar organen och tynger bröstet. Sedan när den fått all min uppmärksamhet är det som att den lamslår. Det är nästan som ett anfall, nästan som en attack. När det exploderat är det som att det sakteligen lugnar sig. Kvar finns sedan bara den där dova, oklara förnimmelsen av just ångest. Som ett svagt stråk av något obehaligt och skrämmande som bara vilar där i magtrakten och som när som helst åter kan blossa upp.

Farsdag

Så säger han att de hittat något fel på hans hjärta.

Och det är som att allt annat stannar eller snurrar i hundraåttio. Jag vet inte ens. Det där välbekanta surret är tillbaka i magtrakten och jag tappar lite andan där jag sitter. ”Det är onödigt att oroa sig i onödan” säger han sedan. Men jag sitter tyst, svarar egentligen aldrig och knyter näven i fickan. Känner tårarna bränna på insidan av ögonlocken. Känner hur det där lilla fröet av panik liksom slår rot i mitt bröst, känner hur det börjar växa sig stort.

Bird set free

Du sa att jag var speciell
någon värd att dö för
Ändå la du handen på hennes ryggslut
och lät den långsamt leta sig nedåt

Håll om mig

Ibland så ligger man i byxor av fejkskinn på golvet med magkatarr och sjunger på Starving fast man egentligen skulle behövt tagit tag i livet. Ibland sveper man 3 vodka redbull i rad på tom mage och känner efter medan det börjar krypa i kroppen och tills det slutligen svartnar. Ibland ligger man i sängen i enbart underkläder med huvudet på hans bröst och lyssnar på hans rytmiska hjärtslag. Livet är allt och inget, på eller av. Ständigt i rullning. Ständigt i rörelse. Jag måste bara lära mig att hitta en balans.