En runda till

Och ibland vaknar man upp och känner sig ensammast i världen. Går från total eufori till ett magplask på några sekunder. Inom loppet av en nanosekund har jag tappat allt. Ligger på rygg i sängen och stirrar upp i taket. Vrider och vänder på mig i plågoandar. Om 2 timmar ska jag åka och jobba. Hur fan är det meningen att jag ska klara det här?