Poetic

Springer ned mot vägen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Pulsen höjs. Darriga händer om mobilen. Slår ett vant nummer. Paniken bryter ut. Höjer rösten och skriker nästan nu. Sedan kommer tårarna. Skriker och gråter omvartannat. Tänker att, det är botten nu. Lägre än såhär kan en människa inte komma. Värre än såhär kan det inte bli. Duschar bort alla känslor. Duschar bort allt jävla hat. Borstar igenom dyngsurt hår och åker hem till en av mina allra finaste. Tänker, aldrig mer. Aldrig aldrig mer.