Princess of China

Skriksjunger till Coldplays The scientist förmiddagen den sista juli. Sommaren går mot sitt slut, det märks på regnet som färgat gatan mörk i flera dagar nu och mörkret som sakta kryper in allt tidigare på kvällen. Men det kanske märks tydligast på mig. Sättet jag dröjer mig kvar på i sängen på morgonen, orörlig och trött. Hur jag försöker sminka över blå ringar under ögonen och hur jag häller i mig kaffe för att orka hålla igång. Enbart en veckas semester sätter sina spår på en redan trött själ. Två veckor jobb kvar sedan i slutet av augusti måste jag skriva om en tenta för tredje gången. Den gör sig påmind mest hela tiden. Får mig att må dåligt, får mig att tvivla, får mig att vilja stanna tiden. Hela tiden, samma sak. Hur ska man kunna njuta av tillvaron när ångesten ständigt knackar på ytan och spräcker det tunna glaset?