Svarta nätter i tom säng värmer nog knappast ingen. Klockan ringer 6.30, är redan vaken fast vaknar ändå aldrig. Klockan hinner bli 11, 12, 13, 14. Jag vaknar aldrig. Det är mars. Våren kom till slut. Men jag sover nog fortfarande. Vill åtminstone tro det under dagar som dessa då kroppen strejkar och inget blir gjort. Annars mår jag bra, riktigt bra. Skrattar mycket och ofta, gråter inte särskilt ofta längre. Förutom då jag tittar på vackra par. Då rinner en och en annan tår och jag saknar len hud och andetag så nära. Hjärnspökena kanske tittar förbi då och då, but hey, what did you expect?