Say something, I’m giving up on you

Balanserar på tunnelbanan mellan Slussen och Rådmansgatan. Kylan kryper in innanför kläderna så fort jag kliver utanför dörren, hittar in. Stannar där. Begraver sig djupt där inom. Efter en hektisk höst blickar jag ut över en minst lika stressig vår. Det är så livet kommer att te sig nu, bara att inse. Bara att acceptera. Andas in, andas ut. Låt inte stressen äta upp dig inifrån. Prioritera. Var stark. Bit ihop. Kämpa nu. Men jorden snurrar ju så fort och jag hinner knappt sluta ögonen innan de ska öppnas och leka vakna igen. Biter ihop, ser fram emot lediga stunder och häller i mig kaffe min vakna tid.