Alla har vi fastnat hos någon någonstans

Augusti 2012
Sommaren som aldrig kom har gjort sig påmint genom hela augusti, vissa dagar skiner fortfarande solen. Men även dagar färgade av regn förekommer. Någonstans mellan höstvindar och sommaravsked tappade jag visst fokus. Kreativiteten och den lilla gnistan av inspiration rann ut genom tårkanaler och gjorde inte mycket för världen, färgade mest bara gatan mörk. Livet är inte en klackspark, inte ett lätt andetag eller ett tvåfotat hopp rakt upp i luften. Livet är slitigt. Det tär, det tar. Dödar. Men det är också ofantligt vackert i stunder då hans blick söker efter min i den ängsliga natten. I stunder då jag får omfamna min fina vän efter fem veckor i från varandra och i stunder då en annan fin vän ringer från Kentkonserten vid Sjöhistoriska, för att jag ska få höra 747 spelas. Då är det så lätt att älska, så lätt att bara vara. Och vet ni? Kärleken som infinner sig i dessa stunder är så mycket starkare och mer avgörande än de korta perioderna av olycka och misär, av motstånd och självkritik att de fina och underbara så lätt vinner. Det är min kunskap jag erhållit under denna sommar och därför försöker jag att älska så mycket jag kan

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Alla har vi fastnat hos någon någonstans

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>