Stay

Och han sa ”Världen är full av magi. Du måste bara tro på den, med hela ditt hjärta”

Hall of fame

”Vill du bli författare?” sa han. Vi hade precis mötts, precis satt oss ner. Precis tagit i hand och presenterat oss.
”Haha, kanske” sa jag, fastän jag inte tänkt på det sedan ett halvår tillbaka. Fastän jag redan gått vidare och lagt det bakom mig. Han nickade och sedan sa han ”jag tror att vissa har mer talang för att skriva än vad andra har. Själv är jag en sådan som skriver kortfattat och uttryckslöst. Dock pratar jag ju desto mer” och så sken han upp i ett leende. ”Jag tror å andra sidan att man kan öva upp sitt skrivande” sa jag och log menande. Sedan pratade vi om något annat, erfarenhet eller dylikt. Men jag stannade liksom kvar i samtalsämnet vi inlett och insåg hur häftigt det vore.

Det börjar här

”Varför är allt så förvirrande?” sa han. Det var torsdag i början av februari, kvällen skulle snart mynna ut i natt. ”För att vi är 19 år och tror att vi måste veta precis allt våra liv” svarade jag. För precis så var det. För precis så är det.
I ett försök att ligga ett steg framför sig själv försöker vi planera, åstadkomma drömmar eller mål ur obefintliga ledtrådar och söker frekvent efter tecken på framtiden. Hur ska den bli, vad kommer hända härnäst. Inte en jävla kotte vet men ändå försöker vi skoningslöst att vrida och vända på tankar och idèer om vad som väntar runt hörnet. Som om vi vore så rädda, så fruktansvärt nervösa över vad som ska inträffa, vad som kan hända. Vi är 19 år och har förhoppningsvis hela livet framför oss men ändå måste vi vrida oss i ångestkramper nätterna i ända då vi inte har någon jävla aning om vad vi ska göra med våra liv.

 

Falling from the things we should have learned

304811_208466772627995_1125264357_n_large

602845_208575519283787_1499372510_n_large

Eca341189c_large

Och livet fortsatte visst. Imorgon är det en månad sedan jag träffade min fina vän. Jag mest pluggar till högskoleprovet, tränar, dricker kaffe med fina vänner och myser med pojkvännen. Söker jobb när jag hittar något som låter lovande och läser en hel del. Det liv jag trodde skulle stanna av fortsatte och plötsligt är vi inne i ännu en ny månad. En månad närmare den efterlängtade våren. Nu vill jag mest ha sol, plusgrader och nakna gator