999

Och du vet, i ett rum fyllt av hormonsinta och desperata ungdomar kan man göra de mest banbrytande saker enbart för att chocka sig själv. Väcka den där lilla som bor djupt där inom, enbart för att se om den fortfarande är vid liv, om den fortfarande är vaken. Och inte vet jag, känna känslan av att bli tagen på sängen kanske. I vilket fall har jag sökt jobb och hoppas på det bästa. Kan liksom inte riktigt stilla kolibrin därinne nu, den bara virvlar runt, flyger med sina små,små vingar och kan liksom aldrig riktigt stanna upp. Så jag kryper lite på väggarna och hittar inte riktigt det där plugglugnet som jag är i behov av. Annars då? Jo, min förkylning är värre och jag känner mig som en riktig kämpe som klarat av skola med diverse feberdyningar

Varje gång du möter min blick blir min värld lite större

ph: weheartit.com

Och vinden leker med mitt hår när jag sitter vid fönstret i sliten luvtröja och gamla jeans med fula märken på fickorna. Regnet öser utanför, jag mest andas in den fuktiga luften och skriver psykologi  på bärbar, ålderlig dator. Smuttar skållhet kaffe och bästa kentlåtarna går på repeat. Idag är en sådan dag då kaffet smakar extra gott och musiken känns om möjligt ännu bättre. En sådan dag då jag bara älskar allt. En dag då jag älskar att jag lever

Längesen vi sågs

Vill beskriva luften jag andas när jag stiger utanför dörren 07.25 en torsdag i mars, himlen som är sådär vårigt blå och marken som är så mycket mer än bara vinterkall numera. Vill springa i ett blommande Stockholm med skinnjackan på och en halsduk hängd lite slarvigt runt halsen. Vill pussas och dansa, lyssna på hög musik och samla alla de som jag kallar för mina vänner. Vill åka på festival nununu, ta studenten och skaffa ett riktigt jobb. Vill åka utomlands med bästis, se så mycket fina saker, uppleva så mycket jag ännu inte sett och erfarat. Vill njuta av sol och värme, bära shorts till brunbrända ben och stryka solblekt hår bakom öronen. Vill bada i havet, dyka och äta solvarma jordgubbar med mjölk, med kanske lite socker på. Vill så mycket att min uppsats glöms bort och jag mest bara vill

Such great heights

Och vi skrattar, dricker kaffe och äter kolakakor. Tänker att, vore hela livet såhär skulle det vara a piece of cake, ett skutt , ett lätt andetag. Men ibland känns det som att jag glömt bort hur man andas. Då flämtar jag mest och drar efter andan sent om kvällarna, eller tidigt om mornarna. Kommer liksom inte upp ur sängen, når inte utanför dörren. Andra dagar finns inte problemet och jag fungerar som jag ska. Går till skolan, äter när jag ska och umgås. En gång kanske det fanns en balans, men den försvann bland höstlöv och vinande vindar. Eller bland tonårstankar och i-landsproblem ungefär lika djupa som en regnpöl på gatan. Visste inte att en fungerande individ kunde sjunka till botten, trots att jag vittnat flera fall

Allt det jag aldrig ger dig. Små, små ord är svåra ord. Och de hårda orden är de enkla orden. Jag fick chansen, du gav mig chansen

Snöfall och ångest i samband med fördjupningar i psykologi b och redovisningar i religion. Vakna med solen i ryggen fast jag aldrig egentligen orkar lämna sängen. Gå sönder i klackskor och konstatera att det blir visst inte bättre än såhär. Åka hem, baka kakor och gå på promenad med mamma där vi ser årets första citronfjäril. Själen skriker av njutning och jag mest ger vika bland videung och i den efterlängtade värmen från solen. Snart kommer mina tjejer hit och kanske blir jag lite mer hel då

Kiss me

Och jag vet inte vad. Han är allt och jag kanske hälften av allt han är. ”Du är begåvad, Tove. Jag ser det, märker det” sa hon och log, vilket hon gör mest hela tiden men ändå. Tar till mig i vilket fall och växer några milimeter. Och ler när jag går på bussen. Busschauffören ler tillbaka och jag lever även på det i några soliga minuter

Vems lilla hjärta flyger

Jag mest hoppar runt i skinntights, läser gamla böcker och äter frukt. Häpnas över ett efterlängtat G i matte b och bokar in den sista intervjun till projektarbetet. Yes! Tack! Jag är på banan. Skriver psykologi och dricker kaffe, lyssnar på Kent. För att de är bäst, i alla stunder. De säger att våren ska komma på riktigt den här veckan, 16+ på torsdag. Jag mest får fjärilar i magen av bara tanken

Du är inte trasig, du behöver inte fixas

Vaknar 06:14 av att fåglarnas kvitter tar sig in i rummet. Han ligger intill med duntäcket upp till bröstet, sover lugnt och stilla. Mjukt kysser jag hans kind, panna, kind innan jag ljudlöst lämnar rummet. Kommer tillbaka efter en stund och kryper försiktigt ner i sängen igen. I sömnen omfamnar han mig och kryper upp tätt bakom min rygg. Jag somnar om och vaknar 3 timmar senare. Går ner och gör frukost som han senare äter i sängen. Sedan tittar vi på Skönheten och Odjuret, jag dricker kaffe och han äter morotskaka. Det är den idealistiska söndagen, den idealistiska dagen. Och jag mår kanske inte bäst, skrattar kanske inte hela tiden men ändå omfamnar han ändå mig länge och låter mig hållas. Kysser mina kinder och talar om för mig att jag är vacker. Mina ögon samlar tårar och jag gråter till disneyfilmer. Han vilar på min mage, fnissar lite åt mig och håller handen. Jag vet inte om jag kan begära så mycket mer än det här

I staden växer inga blommor

Letar mig fram i skogen med joggingskor och vindjacka, äter tonfisksallad med avokado och kapris, gurka och ruccola, dricker earl grey cream. Duschar länge och kryper sedan ner i soffan med katten på magen. En fördjupning i psykologi b väntar på mig här intill, likaså en redovisning i religion b – men jag vill mest baka morotskaka och titta på Inglorious bastards