114

”Jag vill att min anteckningsbok ska vara sliten.
Den ska vara lite krokig och sned efter allt jag skrivit i den.
Den ska åldras i takt med att mina erfarenheter blir fler.
Gulna i takt med åren som går och älskas sönder av all
kärlek jag uttrycker och berikar den med. Min anteckningsbok
är min hjärna, mitt hjärta och min ryggmärg.
Den är mitt allt, då den alltid är närvarande”

2010

Det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig

Dricker microvärmt kaffe med alldeles för mycket mjölk den sista fredagen i februari. Konstaterar att, livet är omvälvande mest hela tiden och det gäller nog att försöka hänga med i svängarna, då överlever man. Pratar i telefon en timme eller så och vi konstaterar att det är 95 dagar kvar till studenten. Till slutet. StudentEN. Smakar på det, en rysning drar längs ryggraden. Jag mest ler av eufori och fortsätter att skratta även när vi lagt på, långt in i tystnaden som uppstår när man är ensam hemma. Det är som att det börjat gå upp för mig att jag är redo för vad livet har att ge. Och jag? Jag omfamnar det som komma skall med öppen famn

Ett fel närmare rätt. Brukar svälja dina lögner, mest för att känna smaken. Mest för att få känna något

Solen lyser mest hela tiden nu, snön smälter i takt med att vi andas och ler. Återuppstår i platta skor och känner mig kanske mer levande än någonsin. Men livet är tufft i perioder, handskas med mig själv under stressiga, pressade situationer och fäller några tårar för att motgångar många gånger blir en del av vardagen. Fortsätter ändå. Klarar mig. ”Jag har börjat se mina egna symtom när jag är påväg ner igen” sa jag till en vän i telefon härom dagen. I samma stund kändes det bättre. Jag bättre. Idag höll jag ett tal om min gymnasietid. Trodde att det skulle bli en pressad situation till kanten fyllt av lögner och svammel. Men gick ut från klassrummet 2 cm längre, blev liksom förälskad i situationen. Nu skriver jag psykologi och imorgon tar jag lov i en vecka. Välbehövligt, välförtjänat. Väldigt passande. Samtidigt tänker jag inte så mycket på student och sommar, det hinns liksom inte med. Livet är så närvarande och aktivt, att man måste hänga på för att hinna med.

Förresten, svenska björnstammen har släppt nytt nu i dagarna, har ni lyssnat?

Allting kommer bli bra tillslut

Ont i tandköttet då det vankas visdomstand, söndagshäng och kaffe i mängd. Veta att egentligen borde jag skriva psykologi, öva tal och söka jobb, att göra varken eller och istället prata med bästis i telefon kan vara väldigt nödvändigt för en stressad själ som längtar efter sportlov, påsklov och student så mycket att dagarna är nedräknade från och med dagen då terminen startade. 1 vecka till sportlov. 5 veckor efter lovet till nästa. Sedan 6 veckor med några lovdagar däremellan. Sedan är det över. Finito. The end. Gråter nästan av lycka i skrivande stund. Det ska bli så jävla bra, mår så jävla bra. Lever mycket just nu

Jag frågar, gråter du? Du smakar salt

Och någonstans måste jag påminna mig själv om vad som är genuint vackert, vad som är av trasig perfektion och vad som går att bevara. Vill hjälpa så många sargade själar i vinternatten. Hon som så ofta mår dåligt och liksom jag bär på andras historier, nästan som att de vore hennes egna. Hon som verkar ha svårt att komma upp på morgonen och älska sig själv, när hon inte är annat än just älskvärd. Och han som bär en rebell inom sig, man kan se det i hans ögon. En rebell som måste gå sin egna väg, fastän stigen redan är upplyst. Liksom hon som verkar vantrivas under sitt egna skinn, som tycker att det kliar och svider och aldrig finner ro. Jag vill bara klappa och trösta, krama och finnas till. Vill finnas så mycket att min existens känns fattig

Naked girls

Monde Yeux sjunger om nakna tjejer medan jag mest lapar te framför datorn, skickar iväg paket och krånglar ner kroppen i ett par alltför tajta,svarta, nya jeans. Välbehövliga dock, de andra är så grå nu. Urtvättade och slitna. Annars bråkar jag och mamma om världsliga ting (som egentligen inte är särskilt världsliga, men jag vill så gärna låsads för att jag inte orkar vara arg längre, det tar så mycket på krafter jag inte har). Och annars skriver jag dikter om natten, blommande kärlek och om hur det känns att slutligen tappa greppet. Bokar Way out west med pappa, äter geléhjärtan och lyssnar en del på musik

islands and shores

Feberattackerna kom i samband med att jag vaknade i tisdagsmorse. Slog upp ögonen, reste mig upp och sedan var det kört. 40graders feber, halsont, sprängande huvudvärk och ont i minsta lilla fiber av kroppen har jag slagits med de senaste dagarna. Jag vann dock. Sitter här, nästan bra och dricker cola. Igår kunde jag knappt resa mig upp ur soffan för att allting började snurra. Trots influensa kom min älskling hit i tisdags. Han svepte in i mitt vardagsrum, till den slitna soffan där jag låg nerbäddad, halvsovandes, kysste min panna och räckte mig en hemskt vacker inslagen ros. Sedan fick jag ett s till mitt armband. S för Simon, såklart. Efter det kom febern. Nu lider jag mest av halsont och huvudvärk

Valentines day