Little bit

Springer runt i bikini dagarna i ända, njuter av solen och bjuder mig själv på kaffe när jag behagar. Fixar pass, åker till Gärdet, åker 4an genom halva stan och sover med en av mina finaste som sällskap. Promenerar ner till sjön i gammal klänning och gummistövlar, pratar om kärlek, livet och svek, äter grillat och svär över det överbelastade nätet i Dalarna. Saknar min kärlek, saknar min bästis. Skickar fåniga sms, låter oron ta över, fastän jag vet att den borde motas bort. Planerar den resterande delen av veckan, påminns om att på tisdag är det jag som ramlar runt bland tältpinnar och skor, då är det jag som sjunger på meningslösa låtar, som äter för lite och som socialiserar mig. Då är det min tur att åka på festival

Fix me

”Jag skulle kunna skriva två A4 papper med allt jag älskar hos dig” sa du när vår 6 månaders kväll gick mot sitt slut. ”Nej” sa jag, ”Nej, det går inte. Så många egenskaper och detaljer kan du inte älska hos mig.. Det finns inte ens så många”. Du tittade på mig med stora ögon, höjde ögonbrynen lite och svarade ”Jo, ska vi slå vad? Vill du att jag ska räkna upp alla nu?”. Du såg så säker ut där i hörnet av den slitna tvsoffan att jag var tvungen att svara ”Ja!”. Sedan satte du fart. Jag minns inte vad du inledde med, inte ens vad du avslutade med, trots att det bara är 4 dagar sedan den kvällen, men jag var upptagen med att inte övermanna dig och kyssa ihjäl dig. Efter nästan varje sak du sa var jag tvungen att kyssa dig, för att sedan titta på dig för att du skulle fortsätta igen. Aldrig har jag känt mig så älskad, så förälskad och så skör men samtidigt så stark. Aldrig har någon annan fått mig att må så bra. När du var klar frågade du ”Ska jag fortsätta? Jag kan fortsätta om du vill!” då var jag tvungen att stoppa dig, lägga mig på dig och kyssa dig tills mina läppar nästan domnade bort. Den natten sov jag bättre än vanligt. Behöver jag säga att jag älskar dig?

Bli aldrig som jag när du blir stor

Så jag sover inlindad i hans tröjor för att fånga Simondoften som jag ska vara utan i en hel vecka nu, dricker som vanligt alldeles för mycket kaffe och tappar skrivförmågan. Möter en fin vän i stan och går på bio, firar midsommar i Bromma i hans famn, spenderar en knapp vecka på Gotland bland raukar och utdragbara knarrsängar. Saknar solen när den lämnar marken och sjunger alldeles för ofta och mycket, liksom jag överdoserar te i den bruna tvsoffan som luktar hemma. Saknar bästis som for iväg till MariefredBlindsvikBorlängeFinland utan att ens komma hem och säga hej och hejdå. Firar ett halvår, möter gamla vänner där vänskapen rostat för många år sedan, beskådar 9 igelkottar hos mormor en kväll i mitten av juni och träffar systeryster som ger mig härliga detvarlängesedan-kramar. Sedan spenderar jag en dag eller två i en av Stockholms alla parker, är stolt över överraskande betyg och sover inlindad i världens finaste kille. Blir nästintill förvånad varje gång jag påminns om att han är min alldeles egna, så jag måste pussa på honom tills han vaknar, eller skicka ett jag älskar dig – sms fastän klockan kanske är alldeles för sen eller alldeles för tidig.

Hela livet var ett disco

Ph:weheartit.com

Så jag tappar hud i takt med att solen går i moln, dricker litervis med vatten och livnär mig på rabarberkräm. Dör lite när jag påminns om att sommarlovet anländer imorgon, drabbas av ångest och får ingenting gjort. Sover på dagen, är vaken på natten. Skriver ännu en gång meningslösa texter som inte fyller någon sånär funktion, inte ens för mig själv. Berövar andra på ord, letar efter något att hålla krampaktigt fast vid, utan något resultat som behagar. Är så besviken på mig själv att jag idag känner för att byta ut mig själv mot någon annan. Ig:et i matte b gör sig ännu en gång påmint. Känslan av misslyckande växer sig stor, jag krymper. Vill tro att lovet blir som medicin för den sjuke, som bandage för den skadade. Annars kommer besvikningen växa sig enorm. Nu ska jag dö lite i en väns famn, om så bara för en stund

We won’t get any younger

Så jag förespråkar ett sunt leverne. Springer av mig bedövande känslor, triggar igång hjärta och blodomlopp. Tar bussen till Skåne, bränner mig i solen och dricker lite för mycket vitt vin i solskenet. Ramlar runt bland tältpinnar och gårdagens, får hjärtat i halsgropen då Jag vet vilken dy hon varit i spelas på stora scen. Gråter, skrattar och är så fruktansvärt kär i havet av berusade skåningar att jag känner mig som hemma. Går långa promenader i natten och sedan är jag hemma igen, brun och utmattad, bedövad och lyrisk på samma gång. Firar ännu en 18åring, dansar och åker blå linjen under nattetid, första gången helt ensam. Möts av en varm famn som aldrig blir uttjatad, pluggar matte i solskenet dagen där på. Äter hemmagjord rabarberkräm till frukost, går långa promenader med mamma ner till sjön barbent. Idag har jag lite ont i bröstet för att himlen har färgats grå och mitt hår är galet. Skriver detta i brist på annat, då skolan inte börjar förrän efter tolv idag