Snälla bli min

Klipper av 10 cm hår den sista fredagen i april, dricker iskall cola och äter tacos. Spenderar samma kväll i sängen intill dig, ligger med sammanflätade ben. Mamma går förbi oss och säger sedan till pappa ”det ligger en ormgrop därinne”. Lördagen flöt bort. Det som hände idag flöt samman till en osalig röra av allt för lite men samtidigt för mycket. Efter en valborgsmiddag med föräldrarna sitter jag här, drar fingrarna genom det nyklippta håret, tvekar mellan olika koftor och skriver sms till vänner. Om 20 minuter beger jag mig in till storstaden, det vankas parkhäng eller något åt det hållet. Sedan ska jag möta en fin en i Slussen och ta med mig honom hem. Imorgon vaknas det uppsatsskrivning i den tidiga morgonen.

F off

Det är aldrig särskilt lätt när det är svårt, något som är värt att inse. Tampas mellan skolarbeten, vänner, träning, pojkvän och förkylning. En ekonomi körd i botten och en fortfarande vintertrött kropp. Ungefär ett trettiotal skoldagar kvar, ungefär en månad mer eller mindre. Det känns. Det känns i både kropp och själ. Men det är dags att sätta fart nu, att kämpa det sista. Det är dags för att lägga handen på bröstet och be om ursäkt. Men att uttala ett litet ”förlåt” kan kännas kraftigare än så. Satan i gatan spelas på repeat, mitt huvud snurrar. Dricker kaffe och ringer långa samtal. Smider planer och njuter av vårsolen som når mig genom fönstret. Speglar min egna ryggtavla i spegeln och ler när jag får hjärtan i sms. Försöker acceptera att alla är olika, att alla inte vill samma sak. Men även det är svårt. Alldeles för svårt. Missförstånd svider som ett myggbett på hälsenan om sommaren. Ge mig lite sommarlov. Jag ber bara om ett litet sådant, det kan väl inte vara för mycket begärt? Ännu en gång är det värt att konstatera, att jag ibland begär för mycket.

Det här är värt att dö för, jag tror mitt hjärta blöder

Begäret växer, det materiella tar över. Jag vill ha. Cravings efter materiella ting, cravings efter något som tyder på sommarvärme och bruna ben. Något som kan släcka törsten, något som infliknar att ”du är snygg ikväll”. Vill ha det lilla extra, vill ha det. Något så värdsligt som en klänning och ett par skyhöga klackar kan släcka ett brinnande begär hos en 17-årig, brunstig tjej. Ja, det är väl precis det jag är, brunstig, kåt. Kåt på tighta klänningar och skyhöga heels. Kåt på hela jävla livet. Fan vad skumt.

Har gått genom livet med en övertygelse, att jag har satt något spår som har haft någon betydelse

Lätt att se till misstag man en gång gjort, något svårare att se tillbaka på lyckade stunder. Övertalar mig själv att jag är duktig som spenderar all min vakna  tid till skolan förtillfället. Jag vaknade en dag och insåg att jag var tvungen att ta tag i mitt liv. Så jag gjorde det. Jag tog tag i livet. Än är det under prövning, än  är jag inte  fullfjädrad plugghäst. Sitter till exempel och slipar på en uppsats som skulle varit inne för veckor sedan medans jag snorar och dricker te. Hatar förkylningar. Och naturkunskap b.

Someone like you

Du lämnade kvar din t-shirt igår när du var här. En vanlig, vit t-shirt utan varken mönster eller tryck. En v-ringad t-shirt i storlek medium som enligt den slitna lappen på insidan ska tvättas i fyrtio grader. En helt vanlig, jävla t-shirt. Trots att det är en helt vanlig t-shirt bor den numera i min säng precis intill min huvudkudde, intill mitt ansikte. Doften som bor i den, doften av dig vilar i mina näsborrar när jag sover. Jag liksom andas in dig i varje andetag, andas in dig och beblandar dig med mina drömmar. Tar upp det lilla minne som vilar av dig där, som ännu är eldigt närvarande och låter det skölja över mig. Berusas av doften, kramar t-shirten och önskar att du vore nära. Varje minsta lilla millimeter har jag lärt känna av den och nu såhär efter en natt av t-shirtssniffande har jag konsterat att den vita t-shirten numera luktar mer av mig än av dig, vilket får det hela att kännas en smula meningslöst. Charmen av det hela föll handlöst i och med den stunden då min doft ersatte din. Då växte skammen över att jag låg och luktade på en gammal t-shirt fram. I vilket fall ska den spendera även följande natt med mig i sängen då du befinner dig i Solna. T-shirten får bli mitt Simonsubstitut fran tills det att jag får sova intill din bröstkorg, något alla borde ha. Dock har jag konsterat hur lätt det är att falla för en t-shirt om den luktar som den man älskar. Tanken att jag har för mycket fritid har slagit mig vid ett flertal tillfällen. För, vad fan håller jag på med?

First love

Solen har värmt mig idag. Låg ute i solskenet på en sliten handduk med min fina pojke. Drack kaffe i solskenet, lyssnade på Mando diao och skrev en uppsats om preimplantatorisk genetisk diagnostik som inte säger mig ett skvatt, egentligen. Men det är sådant man inte låtsads om. Nu är några fler fräknar samlade på näsan och axlarna, uppsatsen nästintill färdigskriven och jag sådär härligt bortkommen i huvudet som en efterverkan eller möjligtvis ett spår av solen. Just nu sjunger Adele för mig här i köket, solen skiner fortfarande och jag ska bege mig ut och springa. Vinkade av pojken för någon timma sedan, konverserade nyss med faderskapet. Livet känns väldigt fint just nu och jag är väldigt nöjd. Vill inte ramla nu.

Äppelknyckarjazz

Fördriver tiden framför oc, kapar av vanliga t-shirtar till magtröjor, dricker kaffe i mängd. Kvällen ska spenderas hos en fin vän, göra lite sushi och dricka lite vin med några fina. Senare dyker det upp några till. Det ska bli fint, det ska bli skönt. Skönt att få andas ut lite.

Kärleksvisan

Det var i början av december förra året, då när snön låg vit och kall över landet. Det var under den tiden då termometern uppmätte minus tjugo grader och alla bar mössor och vantar över kylda huvuden och händer. Det var då vi träffades.
Den tredje december möttes våra läppar för första gången och strax därefter började vi träffas regelbundet. Något växte fram mellan kyla och främmande tankar, något som inte egentligen gick att ta på. Jag kom från en tid av förvirrning, hade blivit sårad många gånger av en och samma person. Du från något som inte riktigt blivit vad det var tänkt att bli. Det tog mig ungefär tre veckor att falla för dig helt och hållet, tre veckor, sedan hade jag liksom fallit dit.
Till en början vågade jag ärligt talat inte, trodde att jag skulle bli lämnad på den kalla och hårda marken, att jag ensam och sargad skulle få resa mig upp, stå på knän ärrade av skrapsår, men vi fann varandra där natten till den tjugoandra december. ‘Så är vi tillsammans nu?’ sa jag. ‘Ja det tycker jag’ sa du och så var vi det.
Såg någonting närma sig, någonting vi egentligen inte kunde sätta fingret på. Inte jag i alla fall. Egentligen har jag nog aldrig kunnat sätta fingret på någonting gällande dig. Som den kvällen då jag tog din hand i min och lutade mitt blonda rufs mot din kantiga axel. Jag visste inte då att jag faktiskt skulle falla för dig, att det skulle växa fram någonting där bland trevande kyssar och darrande händer. Jag visste inte då att du sedan skulle komma mig så nära. Det kanske är det som är det fina med kärlek, att man inte vet vad som väntar där bakom hörnet. Att man inte vet vad som triggar igång pickandet bakom revbenen och skönsången i blodomploppet.
Idag har vi varit tillsammans i nästan fyra månader. Fyra månader av ömhet, gråt, ånger, sårade känslor, glädje, skratt, en berg och dalbana av känslor och en jäkla massa kärlek. Vi har spenderat hela dagar liggandes i sängen med sammanflätade ben, smsat så mycket att mamma gett mina tummar diagnosen ”smstummar”, sett natten gå mot dag, träffat varandras nära och kära, varit fulla tillsammans, varit berusade av kärlek och sagt att vi älskar varandra. Vi har kyssts så mycket att läpparna nästintill domnat bort, växt tillsammans och bråkat. Du har kommit att bli en stor del av mig och jag har lärt mig mycket av dig och med dig. Simon, jag älskar dig.

I break down as you walk away. ‘Cause all my life I felt this way, but I could never find the word. S-t-a-y

Somnar sent, spenderar natten med en av mina allra finaste. Låter musik vagga mig till sömns, vaknar alldeles försent. Äter en utdragen frukost som påminner om den borttappade sommaren, beger mig sedan ut på en springrunda. Äter lunch, tittar på oc och dricker alldeles för mycket kaffe. Låter musiken fylla mig medans jag förälskar mig i luftiga sommarkläder. Ikväll beger jag mig iväg och tränar med samma fina vän som natten spenderades med, sedan ska jag hem och dö lite i soffan.