En näve näring

            197054_197790160243000_100000360534676_615550_4573736_n_large
             weheartit.com

Ritar nakna kvinnor till teckning och målningen och dricker kaffe. Pratar med en av mina finaste vänner och sjunger med till fin, hjärtskärande och härlig musik. Skapar en spellista med de allra finaste låtarna jag känner till. Första dagen i skolan på en väldigt lång tid, första dagen kantad av minusgrader på väldigt länge. Spanien var fint och festligt, varmt och härligt. Samtidigt påfrestande och en aning intensivt. Framför mina fötter ligger högar av plugg, träning, vänner och högskoleprov. Helgen kantas av plugg, jag kantas av musik. Våren närvarar mer än någonsin och än skiner solen fast klockan närmar sig sju.

I staden växer inga blommor

                 Tumblr_kxi1jtmfue1qa4jjpo1_500_large
                 weheartit.com

Om sisådär 5 timmar är det dags att gå upp igen, om 6 är det dags att sätta sig i bilen och åka mot Arlanda. Förstår inte hur tiden kunnat gå så snabbt, inte heller att jag ska åka till Spanien om några timmar. Packade nyss ner det sista plagget i den beresta väskan. Som vanligt står jag där med väskan öppen och med högar av kläder runt mig, tvekandes. Lyckas aldrig packa lagom mycket, utan alltid för mycket. Nyss stod jag där framför väskan med ett linne i famnen. Det luktade av dig. Bara därför får det följa med. Du sa att jag ska sova i det. Kanske blir det så, för kanske känner jag mig lite mer hemma då. Ha det bra här hemma så ses vi den 30e igen.

Vilja bli

                Tumblr_li5zrbnbgv1qhjm98o1_500_large
                weheartit

Jag dansar runt i en vråltight klänning, trots att det bara är torsdag. Firar helgens intåg som infaller imorgon, firar ledigheten från skolan som håller i sig fram tills den 30e. Pratar med en saknad pojkvän, skriver på en meningslös uppsats om Pan’s Labyrint på spanska. Men det går bra nu, kompis, det går bra nu.

Jag skulle aldrig ramla mer

Lever på billigt kaffe från skolcafeterian, försöker hantera en stressad själ. Jag är upp och ned, fram och tillbaka. Snart far jag till Spanien, snart söker jag till ensemblen. Kantar vardagen med lite solsken och mammatid. Fyndar en långklänning och frossar i fina underkläder. Äter för lite, sover för lite. Gör det jag måste, inte det jag vill. Men jag ska klara det här.

debut

Detta är början på något gammalt. Se det som det andra skrivna bladet i en bok eller den andra tuggan på frukostmackan. Det är fortsättningen på något som aldrig väcktes till liv, fortsättningen på något som aldrig fick chansen att bli stort. Detta är det första inlägget på den nya bloggen och det känns fint. Speciellt att alla gamla inlägg också fick plats då de betyder något även dem. Hoppas jag håller måttet och att jag behåller mina gamla läsare samtidigt som fler hittar hit. Har nog inget mer att säga för stunden, så tack för mig och tack till www.implode.spotlife.se – som gav mig den nya bloggen.

We’re born this way

          Tumblr_lh4lqrz3r91qds28qo1_500_large
         weheartit

Ibland slår det mig att jag bara är 17 år. Det är som att jag lever i tron att jag är betydligt äldre än vad jag egentligen är och som att jag ibland måste påminna mig själv om att jag bara är just 17. Jag är i den åldern då man får begå misstag. Jag får vara dum, vara naiv. Jag får tro att gräset är grönare på andra sidan och tro på kärlek vit som snö. Om jag ska tro på sådant någon gång i livet är det nu som gäller. Det är nästan menat att man ska komma försent till skolan någon morgon i veckan för att jag låg kvar i sängen och pussades med killen långt efter det att man skulle lämnat huset. Det är faktiskt okej att ramla in genom dörren kl 5 på söndagsmorgonen för att man missat den sista bussen och var tvungen att gå den snåriga vägen hem. Det är i den här åldern man ska tampas med besvärliga föräldrar och att försöka hitta sig själv på vägen. Man ska vara hormonsint, upp och ned, fram och tillbaka. Det är normalt, det är okej. Jag är bara en tonåring, för gammal för att vara barn men samtidigt för ung för att vara vuxen. Men jag är alldeles för duktig på att döma mig själv med jämna mellanrum. Liksom alla andra vill jag ha mvg:n i betyg, orka träna regelbundet, hänga med mina finaste vänner och hjälpa till hemma, men man orkar inte, man orkar verkligen inte. Känner att jag måste påminna mig ännu en gång att jag kan inte mer än mitt bästa.

Vi två hör hemma i ett rum med inga andra. Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre

5455196352_3136bfe05a_z_large
weheartit

Låg vaken till kl 2 inatt och ventilerade med pojken min. Mycket saker som någonstans glömts bort mellan vinterkyla och skolarbeten gjorde ännu en gång entre och nu vilar det förr tyngda sinnet. Kanske är det bättre att tala om det som inte bör talas om och kanske har vi gjort framsteg genom att berätta, dela perspektiv och förstå. Jag tror det i alla fall, vill gärna tro att sanningen kanske smärtar för stunden men leder till något vettigt i längden. Just nu dricker jag svart kaffe och skriver, packar en väska och sjunger. Ikväll vankas det 18års middag. Jag ska bära en ny svart, tight klänning med öppen rygg och fira en fin vän. Antagligen blir det sent, antagligen sover jag hos min finaste vän. Det är så skönt att ligga två i en säng, när huvudet ger efter en sen kväll och bara somna in till någon annans djupa andetag. Det kan vara en av de finaste sätten att spendera en vinternatt på.

Youth novels

Tumblr_lhohxv7mpy1qhhxgio1_500_large
weheartit

På en buss full med avståndstagande människor kom du ifatt mig. Likt ett minne nådde du mig och det enda jag tänkte var att, kanske var det dags. Kanske var det dags att leka vuxen, mogen och ansvarsfull. Kanske borde jag ta ansvar för mina handlingar. Men lika snabbt var du borta, lika snabbt var du glömd. Och jag, jag orkade inte leta upp dig igen.

‘nämen hejdu, jag satt nyss och tänkte på dig’

Tumblr_lhm1dkwyfp1qa53bzo1_500_large
weheartit

Läppar som söker tröst, händer vars syfte är att röra vid naken, blottad hud. Omfamningar i nattens omgivande mörker. Att vara så nära någon att dess andetag värmer en, att dess andetag smeker över ens hud. Att vara så nära någon att dess andetag och hjärtrytm påverkar ens egna. Att vara så kär att man bara vill lägga sig ner och hålla andan. Så kär att man inte vet vart man ska ta vägen. Så kär att man bubblar inuti, att man får svårt att andas. Där är jag. Mitt i ruset av kärlekstrams vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det finns låtar som påminner mig om dig, bilder och ord. Dina ord värmer, likaså dina långa armar och din mun. Jag vet alltid vart jag har dig. Det är en trygghet många saknar. Rollen som din trodde jag skulle vara svår att spela då jag aldrig haft lätt för att spela enligt de sagda reglerna, men jag har fått lära mig att man kan växa in i alla roller, bara man tror, hoppas och vill. Jag kan bli nästintill knäsvag när du stolt visar upp mig för dina vänner eller när du berömmer mig för något jag sagt eller gjort. Du får mig att vilja tappa kontrollen och bara spåra. I ditt sällskap känner jag varken press eller måsten. Du gör mig till en bättre människa och det är en av många anledningar till att jag älskar dig. Med dig är allt bra. Du är så jävla bra. Med huvudet mot din knotiga axel trivs jag och de nätter då jag får ha dig precis intill kan vara de finaste jag haft i hela mitt liv. För ett år sedan trodde jag inte på kärlek och dess underverk, idag är det det jag livnär mig på.

Dom är uppe på taken alla är högt över staden. Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort och jag vågade aldrig hålla din hand. Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt

Tumblr_lhqzihxzp91qgg5zvo1_500_large

Tumblr_lhr4pxsrbw1qff0sho1_500_large
weheartit

Min vardag kantas av solsken och blå himmel. Jag dricker litervis med kaffe, livnär mig på kärlek från vänner och pojkvän. Spenderar alldeles för mycket tid sittandes med näsan i djupa böcker med tragiska men fina budskap, tar ut mig på gymmet och sover alldeles för lite. Mina dagar är långa och intensiva. Livet jag lever är hektiskt och jag hinner med mycket på kort tid. Har lärt mig att skriva listor i punktform på saker och ting jag behöver beta av innan mörkret faller, innan dagen är slut. En dag bestämde jag mig för att ge allt och så gjorde jag det.