I can’t be no one else

När orden inte räcker till tar sinnet över.
Men då när sinnet tryter, vad händer då.
När inte heller hjärtat orkar hoppas och tro,
kommer det då en morgondag då allt är över.

den vackraste stunden i livet, var den då du kom

Tumblr_kwh74s7fsc1qzmhamo1_500_large

foto:weheartit

Åh. Jag känner mig så himla glad just nu. Lyckan har träffat mig i hjärtat, mitt i prick så att säga och jag sitter här och sjunger Lars Winnerbäck och ler oavbrutet för mig själv. Samtidigt skriver jag loggbok och funderar på att ta fram det billiga godiset jag köpte dagen till ära. 29/kg på Ica maxi i Nacka är inte dåligt. Dagen har varit så himla bra bara, på alla sätt och vis. Dock tråkigt väder, vänner som bråkar och negativa människor men ändå har den varit något utom det vanliga. Det är bara imorgon kvar sedan påsklov! Oh yeah. Jag ska träffa massa vänner på lovet har jag bestämt, ta upp gamla vänskaper och sådant som man annars inte tar sig tid. Nu: Dusch.

yester me, yester you, yesterday

4_80863370_large

foto: weheartit.com

Hoppa upp och bit mig i baken. Nej, men nästan faktiskt. Jag fick tillbaka mitt spanska prov idag, höll på att trilla av stolen. Hoho. Det var bra, bäst, almost awesome faktiskt. Låt mig njuta en stund. Imorgon är det hemstudiedag. Vilket betyder att jag ska hem till Em med några söta flickor och plugga som galningar på ekonomiprovet som äger rum på onsdag. Och samtidigt dricka te och äta scones. Y-U-M-M-I-E.

I tried. I tried so many times, I promise

Igår när jag gick där på gatan under nattetid kände jag mig så upprymd. Regnet föll från skyn och träffade mitt frusna ansikte och känslan inuti värmde och expanderade där inuti i takt med mina rytmiska hjärtslag. Men samtidigt värkte det. Det värkte så att jag fick ont i lungorna av att andas och jag ville inget annat än att krama er alla så hårt. Rada upp er på en linje, sedan krama er en efter en i den ekande natten. Men så blev det inte och jag fick ingen kram som vanligtvis värmer lika mycket som tusen strålande solar, inte heller några välkomnande och trygga ord. Men jag klarar mig, det gör jag. Trots att jag saknar er mer än självaste solen så kommer jag klara mig, jag lovar. Nu vill jag att ni ska förstå. För ni har nog aldrig förstått er på mig, tror jag i ärlighetens namn som klingar så starkt. Men jag vill att ni ska göra det.

love love love. Kärlek, så att säga

Ännu en dag hemma i soffan framför ett dussintals filmer av alla dess slag. Igår tittade jag på Spider man 3, I taket lyser stjärnorna, The skeleton key och Vinterviken. Idag har jag tittat på Min allra käraste syster, Drömprinsen – historien om Em, Populärmusik från Vittula och även två Sex and the city – avsnitt. Och jag har kärat ner mig i Jakob från Em-filmen och Matti från Populärmusik från Vittula. Hohoh, hur ska detta sluta..

love of mine, some day you’ll die, but I’ll be close behind

Ironi, du starka ironi. För en månad sedan längtade jag bort till en enkel tillvaro med stilla känslor och ett tomt huvud för en gångs skull. Nu sitter jag här med en relativt tom skalle och känslor som varken sjuder eller sprakar och jag längtar bort till ömma ord mitt i natten och tankar som fladdrar fritt. Värmande meningar, uppmärksamhet och ett blossande leende, men nu är det som bortblåst. Jag längtar inte efter dig längre, inte på det sättet. Men jag saknar den upprymande känslan dag som natt. Nu kan jag ligga vaken om natten och längta efter just den känslan och bli galen av det, förr vred jag och vände mig om natten för att jag tänkte på dig. När ska jag nöja mig. Och hade jag orkat ta mig igenom det igen, frågan kvarstår, likaså jag. Jag har i princip inte rört mig ur fläcken. Kan någon tala om för mig när vågen av tillfredstälelse ska skölja över mig och när jag ska lära mig av mina misstag. För jag vet innerst där inne att det är bara att släppa och gå vidare. Move on, god damn it – skulle någon behöva skrika öronbedövande till mig. Kanske skulle jag då vakna upp och inse att jag sovit den senaste tiden. Egentligen vet ju jag, likt alla andra att kärlek inte är att förlita sig på, men jag är blott 16 år, jag tänker fortsätta ignorera och göra det jag är bäst på, vara en tonåring och förneka det hela.

last summer

Jag har aldrig gillat tabletter. No. Dom har liksom aldrig varit min grej så att säga. Får jag huvudvärk brukar jag vänta ut den istället för att ta en tablett, sådan är jag. Men idag vaknade jag 6.10 av väckarklockan och hade redan då dunkande huvudvärk. Då tog jag en ibumetin och klädde på mig, åt frukost, ja allt det vanliga för att sedan 45 minuter senare konstatera att den där tabletten inte gjort någon skillnad mot min huvudvärk. Då sa mamma att jag borde stanna hemma, vilket jag gjorde och nu sitter jag här. Har sovit 1,5 timme och tänkte nu försöka äta något, men jag vet inte hur det kommer gå med tanke på att halsen strejkar också och jag knappt kan svälja. Dock suger det att jag egentligen skulle behöva plugga, men jag kan inte. Huvudet sprängs förmodligen då. Aja, te och spider man 3 nu då.

I just can’t get enough

Jag hoppas verkligen att ordspråket ”det är tanken som räknas” gäller allt. För faktiskt, jag tänkte plugga men somnade istället. Jag var helt inställd på att plugga naturkunskap när jag åkte hem från skolan, även när jag åt tidig middag, men sedan när maten var uppäten tänkte jag att jag bara skulle vila lite och somnade med mjukisbyxor, täcke och tröja på. Vaknade klockan 19 och förstod ingenting what so ever. Var det torsdagmorgon? Var det fredagmorgon? Var det natt? Till slut förstod jag att det fortfarande var onsdag och att jag sovit i 1,5 timme. Dang tänkte jag då och somnade nästan om, men sedan tänkte jag att jag måste faktiskt titta på Grey’s Anatomy.. och plugga.. lite kanske och så gick jag upp. Tydligen hade min moder pratat med mig och frågat om jag verkligen skulle sova med alla kläder på mig och om det inte var varmt. Mitt svar hade varit ”jag ska bara vila ögonen lite..”, vem ens säger så när man är vaken? I vilket fall känner jag just nu att 1. Lärare kan vara elaka, 2. Jag är sugen på frukt, 3. Jag kommer faila på spanskan imorgon då jag inte kan något what so ever om Spaniens alla regioner, 4. Jag borde vända ut och in på min garderob. Well, nu ska jag koka te.

no one else can feel it for you, only you can let it in

Jag trodde helt ärligt talat att jag hade fått en lätt hjärnskakning tidigare idag. Dock var jag den enda som trodde det. På idrotten fick jag en äckligt hård boll rakt på högra örat och huvudet. Jag kunde då förstå bästis reaktion den där kvällen för hundra år sedan när vi hoppade studsmatta och hon fick något i huvudet och började skrika och hack i häl sprang vi då in, skrikandes och nästan gråtandes. Ungefär som att högra halvan av huvudet lossnade i och med bollens crash. Sedan, sådär 3-4 timmar senare kom huvudvärken och illamåendet, även yrslet. Och kvar är huvudvärken, trots ibumetin intaget och matintaget tidigare ikväll. Fast jag är faktiskt inte illamående längre, så bra är väl det. Men jag tror aldrig jag haft så hemsk huvudvärk som tidigare idag, kände mig nästan borta, men ändå inte samma värk som när jag tidigare haft migrän. Hm. Skumt det där. Men nu känns det i alla fall lite bättre, kan koncentrera mig nu. DOCK med stora bokstäver har jag naturkunskapsprov on friday och jag har inte kunnat plugga dagen till ära på grund av ovanstående problem och det suger ju, faktiskt ganska mycket.

Idag är det bara jag och faderskapet hemma då modern är på någon ”fest” liknande grej med jobbet större delen av dagen och hela kvällen, kommer väl hem runt 00 – tiden ikväll. Så jag och pappa ska kalasa framför desperate housewives + cougar town med kaffe respektive te och kanske lite frukt sådär på kvällskvisten. Well, ska väl hoppa in i duschen en snabbis hade jag tänkt mig.

oh love love, you always bring me down. Turn my life around, but I still love you, love.

KÄRLEK. Behöver jag säga mer? Kärlek står alltid i fokus, extra mycket idag på något fint vis. Jag älskar kärlek, hur låter inte det? Men ack så sant! Kära vänner av finaste slag, kanske är det kärlekens dag idag! Det bara känns så, i luften på något fånigt vis och kärleken finns lite överallt liksom. Just nu springer jag runt här hemma,  och dansar till Seven nation army – The white stripes. Känner lyckoruset fylla kroppen och huvudet utan hämningar. Gah. Lyckorus.